Inspiration

  • Funktionsnedsättningen styr inte upplevelse av delaktighet (forskning)

    10 December 2018
  • Funktionsnedsättningen styr inte upplevelse av delaktighet (forskning)

    Funktionsnedsättningen styr inte upplevelse av delaktighet (forskning)

    Frida Lygnegårds avhandling ”Participation in and outside school. Self-ratings by Swedish adolescents with and without impairments and long-term conditions” är en studie om ungdomars upplevelse av delaktighet i vardagen med fokus på skola, hem och kompisar. Studien är den första svenska långtidsstudien som också inkluderar de ungdomar som följer grundsärskolans läroplan.

    Utdrag ur studien (taget från pressmeddelande):

    Frida Lygnegård genomförde sin forskning av svenska ungdomars delaktighet i och utanför skolan inom ramen för forskningsprogrammet LoRDIA, där man följde cirka 1500 skolelever i fyra kommuner i södra och sydvästra Sverige. Detta inkluderade såväl elever utan självrapporterade funktionsnedsättningar, såväl som ungdomar med diagnostiserade funktionsnedsättningar som följde läroplanen för elever med intellektuella funktionsnedsättningar.

    I ett noggrant utformat frågeformulär blev eleverna ombedda att själva svara på sin upplevelse av delaktighet i aktiviteter hemma, i skolan och med vänner. De besvarade även frågor om hälsa och familjeliv.

    Resultaten visade att uppfattningen av delaktighet är relativt stabil över tid men att påverkansfaktorerna för delaktighet förändrats.

    – Jag såg att vilken typ av funktionsnedsättning en person uppfattar sig ha inte är en avgörande påverkansfaktor för hur de känner kring delaktighet i aktiviteter exempelvis hemma och med kompisar. Vi kan till exempel inte anta att en tonåring som har autism kommer att känna på ett visst sätt kring att hitta på något med sina vänner eller hjälpa till med hushållsaktiviteter hemma.

    Frida Lygnegård såg att det var en kombinerad effekt av flera faktorer, såsom stöd från syskon och hur atmosfären är i familjen, som spelade roll för hur ungdomar skattade sin delaktighet. Hon argumenterar för att vi ska anta ett biopsykosocialt förhållningssätt (en kombination av funktionsnedsättningen, hur individen känner och effekten av den sociala miljön) när vi försöker att förklara ungdomars delaktighet i aktiviteter i och utanför skolan.

    Avhandlingen visar att effekten av nedsättningen i sig själv är mer uppenbar i skolan, och att insatser för att öka delaktighet bör fokuseras där.

     

    Läs hela studien här