Inspiration

  • Genus och specialpedagogik – får flickor och pojkar likvärdigt stöd?

    21 September 2018
  • Genus och specialpedagogik – får flickor och pojkar likvärdigt stöd?

    Ja, hur ser det egentligen ut när det kommer till stödinsatser för elever med funktionsnedsättningar i skolan? Vad och inom vilka områden behöver vi bli bättre och utveckla? Vi behöver lyfta diskussionen i elevhälsan och bland kollegor för att kunna reflektera över hur vi gör på vår skola. Vilka tankar har vi gällande stödinsatser och syn på pojkar och flickor i behov av särskilt stöd och funktionsnedsättningar?

    Genus och specialpedagogik – får flickor och pojkar likvärdigt stöd?

    SPSM har gett ut en antologi kring ämnet: Genus och specialpedagogik – praktiknära perspektiv – En vetenskaplig antologi från Specialpedagogiska skolmyndigheten (2017):

    Innehåll:

    • Specialpedagogiskt stöd – dilemman med genuskodade diagnoser – Charlotta Pettersson
    • Vad kan ett norm- och maktkritiskt perspektiv innebära för specialpedagogisk praktik? -Eva Silfver
    • Lärare- och föräldrars samarbetspraktik kring specialpedagogik och genus i skolan -Göran Widding och Kim Wickman
    • Idrott och hälsa – hur genus och funktionalitet görs i den specialpedagogiska undervisningspraktiken – Kim Wickman och Staffan Karp
    • ”Du gör på ditt lilla vis” Kön, fysisk funktionsförmåga och undervisning i idrott och hälsa – Elisabet Apelmo
    • ”De där blickarna känner jag igen” Konstruktioner av normalitet och avvikelse genom kritiska blickar i en gymnasieskolekontext -Kamilla Peuravaara

    Utdrag ur Specialpedagogiskt stöd – dilemman med genuskodade diagnoser – Charlotta Pettersson:

    Varje barn oavsett kön och funktionalitet, har rätt att få de verktyg och värderingar som behövs för att utforska sin omvärld och möta samhällets krav. Det är svårt att förhålla sig kritisk till genuskonstruktioner och funktionsnedsättning utan att nämna makt. Maktutövning i skolans värld kan tolkas och språkligt uttryckas i termer av ansvarstagande, disciplin, ändamålsenlig ordning och reda, men också förtryck./…/normativa föreställningar om att flickor är osynliga, skötsamma och duktiga och att pojkar är synliga, stökiga, impulsiva ge avtryck i hur elever bemöts och bekräftas i det sociala sammanhang som skolan och klassrummet utgör och påverka elevens handlingsutrymme och självuppfattning.

    Studier om adhd

    Hur skolan förstår och hanterar mångfald och komplexitet har varierat historiskt sett. Numera är neuropsykiatriska diagnoser, exempelvis adhd, en vanligt förekommande förklaringsmodell till vad som orsakar skolsvårigheter. Hjörne och Säljö visar i sin studie om elevhälsa och elevers skolsvårigheter att adhd åberopas som förklaringar till en lång rad problem av skiftande karaktär och beskrivs i förhållandevis motsägelsefulla ordalag av professionerna inom elevhälsoteamen. Diskussionerna kretsar kring elevernas personligheter och karaktärer som grund för skolsvårigheterna snarare än pedagogiken, lärandesituationerna och miljön.

    Velasquez undersöker i sin avhandling interaktions- och samtalssituationer mellan lärare och elever i en särskild undervisningsgrupp för elever i åldrarna 7–12 år som fått diagnosen adhd21. Resultatet visar att det främst var medicinska förklaringsmodeller. som tillämpades och insatser med avsikt att förändra elevernas beteenden som dominerade i undervisningen. Det användes därmed inte några konkreta pedagogiska eller specialpedagogiska åtgärder för att bemöta och hantera elevernas skolsvårigheter.

    I en etnografisk studie följer Hjörne och Evaldsson en flicka med diagnosen adhd och hennes resa från ordinarie klass till en särskild undervisningsgrupp för elever, uteslutande pojkar, med adhd i åldrarna 7–12 år23. Pedagogerna beskriver flickan initialt som duktig och kapabel att hantera sin skolsituation, för att sedan övergå till att tala om henne som en ”typisk adhd-flicka” med negativa interaktionsmönster och i känslomässig obalans. Genom att återkommande utsättas för exkludering och provokation av pojkarna i gruppen och tillskrivas en avvikande identitet tog flickan den till sig, det vill säga internaliserade en negativ självbild, menar Hjörne och Evaldsson.

    En genuskodad diagnos

    Oavsett adhd-diagnos eller inte, påverkas alla individer av de genusnormer och funktionsnormer som cirkulerar i sociala sammanhang och som på olika sätt möjliggör och begränsar individens tal- och handlingsutrymme. Heikkilä hävdar exempelvis att flickor och unga kvinnor ofta förklarar misslyckanden och nederlag med att de inte ansträngt sig tillräckligt, medan pojkar och unga män förklarar nederlag som en konsekvens av yttre omständigheter som inte har med dem själva att göra.

    Flickors respektive pojkars behov av stöd

    Rådgivare erfar att en av de viktigaste aspekterna till förändring är förståelse för att elevernas exempelvis oavbrutna pratande eller vägran att komma in efter rasten inte är något som görs av ovilja, utan det är så funktionsnedsättningen kommer till uttryck i skolan. Rådgivaren uttrycker i citatet nedan hur förväntningar på flickighet och pojkighet anger vad som blir möjligt för flickor respektive pojkar att göra och vara i skolan, och vilka elever vars svårigheter uppmärksammas: ”Man kan säga att det handlar om vad vi förväntar oss som manligt och kvinnligt och hur vi förväntar oss att vi ska vara. Det tänker jag spelar roll. Pojkarna som också är inåtvända, som exempelvis biter på naglarna, som inte heller visar det stora. Så borde ju det vara precis som för flickorna, att de uppmärksammas inte. Där finns också ett mörkertal bland de pojkarna som också behöver uppmärksammas.”

    Diskussion: Dilemman med genuskodade diagnoser

    Det finns ett övergripande dilemma för skolan: alla barns rätt till en likvärdig utbildning. Detta samtidigt som elevernas olikheter och erfarenheter kräver olika stödjande åtgärder. Det ger upphov till en rad demokratiska och etiska dilemman44. Från ett myndighetsperspektiv är det för SPSM ett dilemma om det är så att det finns bakomliggande normativa föreställningar om kön och diagnoskaraktäristika som oftast gynnar pojkar och missgynnar flickor vad gäller stödinsatser i skolan. Tidigare forskning i kombination med den genomlysning och granskning som genomförts av SPSM indikerar att det kan finnas sådana mönster. Genusaspekten på flickors tillblivande som elever blir en viktig utgångpunkt i förståelsen av alla elevers rätt att få det stöd de behöver. Den sociala konstruktionen av vad det innebär att vara flicka med adhd i skolan och på vilka sätt det är möjligt för en flicka att visa sina svårigheter, att bli till som flicka i skolan, handlar om att uppfylla förväntningar, krav och att bli bemött och bekräftad i det.