Inspiration

  • Hur ska skolor arbetar med elever med ADHD?

    5 September 2018
  • Hur ska skolor arbetar med elever med ADHD?

    SPSM (Specialpedagogiska skolmyndigheten) har kommit med en rapport som heter Insatser i skolan för elever med adhd (2018). Det är en sammanfattning av forskningsöversikter publicerade mellan 1995 till 2015, gällande evidensbaserade insatser för elever med ADHD. De flesta studier som denna sammanfattning grundar sig på är genomförda i USA vilket gör att insatserna är genomförda i andra sammanhang än den svenska skolan.

    Här nedan har jag plockat ut de delar jag fastnade lite extra för när jag läste, men allt i rapporten är såklart läsvärt.

    Hur ska skolor tänka när de arbetar med elever med ADHD?

     

    Utdrag ur rapporten:

    Sammanhang och miljö

    Det finns en komplexitet som behöver hanteras i arbetet med att utveckla fungerande insatser för elever med adhd. Många olika aspekter måste samverka för att insatser ska leda till bra resultat.

    /…/sju olika faktorer som påverkar helheten.Dessa är:

    1. läroplanen

    2. relationer

    3. uppfattningar om adhd

    4. behandling

    5. kunskaper och erfarenhet av adhd

    6. resurser

    7. stigma och marginalisering

    Hur de här faktorerna står i relation till varandra och hur de tas i beaktande på varje nivå avgör om en åtgärd får positiva resultat eller inte.

     

    Sociala relationer och inflytande

    En annan viktig kontextuell faktor är relationerna mellan elev och lärare samt relationer till jämnåriga. Stigmatisering av elever med adhd förekommer i skolor.8 Det kan innebära att eleverna marginaliseras och att de insatser som görs inte får så god effekt.

    Gränserna för vad som ses som acceptabla beteenden formas lokalt på varje skolenhet eller till och med i varje klassrum. De lokala attityderna påverkar hur lärare och övrig skolpersonal tänker om vad som bör göras när beteenden som de uppfattar som problematiska uppstår. Om läraren använder sig av exkluderande åtgärder kan det leda till stigmatiserande effekter för eleven. Stöd som ges individuellt i klassrummet enbart för elever med adhd riskerar också att marginalisera eleven ytterligare genom att eleven behandlas annorlunda.

    Vårdnadshavare, lärare och elever kan ha olika intressen. De som har minst inflytande över skolan är eleverna själva och deras familjer. Skolan agerar sällan utifrån deras önskemål om insatser. En sammanfattning av studier visar till exempel att elever med adhd och deras anhöriga kan vara mer intresserade av framsteg i skolämnena än andra resultat medan lärare fokuserade på hyperaktivitet och impulsivitet. Eleverna själva var mer bekymrade över hur de skulle kunna styra sina egna känslomässiga reaktioner än av hyperaktiviteten.

     

    Lärares påverkan på elever med adhd

    Vissa studier hittade ett samband mellan lärares primärt biologiska förklaringsmodeller och fokus på medicinering som insats. Det fanns också lärare som istället tolkade den biologiska förklaringsmodellen som en bekräftelse på elevernas unika behov i lärandet. De drog slutsatsen att pedagogiken måste utvecklas för att möta deras behov. Attityder till adhd bland elever med diagnosen, deras lärare, vårdnadshavare och jämnåriga kan alltså underlätta eller försvåra icke-medicinska åtgärder i skolan.

    Sådant som lärares attityder, vad de tror om olika metoder, deras tolerans för utmanande beteende och deras utbildning har betydelse för elevernas skolframgång

    Författarna i översikten skriver också att studier visar att lärares agerande även påverkar elevens sociala färdigheter, graden av symtom och eventuell förekomst av depression.18 Vad som också får betydelse för eleven är lärarnas trivsel på jobbet och erfarenhet av elever med adhd. Lärarens reaktioner påverkar även hur eleven agerar i olika situationer och hur accepterad hen blir av sina jämnåriga.

    Lärare som genom sitt förhållningssätt engagerar eleverna, fokuserar på lärandemålen och ger omedelbar feedback har mest framgång med elever med adhd. Ett forskningsresultat som presenteras är att elever löste problem bättre när lärare kombinerade tal och gester i sin kommunikation, vilket visar på betydelsen av att kommunicera på olika sätt.

     

    Beteendestöd

    Översikterna ger exempel på goda resultat av en hel del individinriktade insatser i form av beteendestöd och hjälp att organisera och planera. Upplägget har vanligen varit att dessa ingått som en komponent i ett mer övergripande genomtänkt sätt att möta alla elever utifrån deras behov. En väl genomförd pedagogisk kartläggning runt varje elev är en förutsättning för att hitta rätt insatser. Detta betonas såväl när det gäller att arbeta med beteendestöd som för stödstrategier i klassrummet. Pedagogiska och specialpedagogiska strategier behövs för att säkra elevernas framgång i skolämnen. Det är inte tillräckligt att enbart fokusera på beteendet.

    Valmöjligheter bör också presenteras i situationer då eleven beter sig på ett sätt som stör undervisningssituationen och övriga elever. När eleven ska genomföra en uppgift självständigt kan hen få välja mellan två eller flera alternativ från en meny av uppgifter. Detta, menar forskare, leder till ökat engagemang i uppgifterna och mindre grad av beteenden som upplevs som störande.

     

    Beteendestöd riktat till gruppen

    Det finns många välgjorda studier om classroom management och dess effekter på elever med adhd. Begreppet inkluderar att berömma positivt beteende, ignorera mindre störande beteenden, ge specifika instruktioner, skapa tydliga regler och rutiner i klassrummet samt ge lämpliga tillrättavisningar och uppmuntranden. Classroom management är en väletablerad intervention för elever med adhd.

     

    Classroom management i tre steg

    Steg 1 handlar om vad som görs och vad som behöver utvecklas i skolmiljön som helhet. Det ska vara tydligt kommunicerade positiva förväntningar på elever och arbete med att förebygga störande beteende. Arbetet börjar med att lärare identifierar och utvärderar existerande klassrumsstrukturer, som ett sätt att analysera nuläget.

    Steg 2 handlar om vad lärare kan göra i klassrummet för att hantera problemskapande beteenden som kan uppstå.

    Steg 3 handlar om de elever som behöver individuellt stöd för sitt beteende.

     

    Beteendestöd riktat till eleven

    En strategi som tas upp i forskningsöversikt, för att arbeta med positivt, konsekvensbaserat stöd riktat till individen, är ”Dagligt rapportkort”. Rapportkortet är ett sätt att prioritera individuella mål tillsammans med eleven och vårdnadshavare. Lärare skattar hur väl eleven uppfyller målen och meddelar detta hem till vårdnadshavare via kortet, oftast varje dag. Skattningen sker förslagsvis på en skala från ett till fem, där ett är lika med att eleven inte levde upp till målet och fem är lika med att eleven uppfyllde målet helt. Det är viktigt att målen är tydligt positivt formulerade, beskriver förväntningarna på hur eleven ska agera och att målen är få. Den positiva feedbacken och belöning till eleven ges sedan i hemmet. Vissa forskare menar att det även är viktigt att feedback ges i skolan.38 En elev kan till exempel ha som sina individuella mål att sitta kvar vid bänken efter tre eller färre påminnelser, att genomföra minst 75 procent av skolarbetet eller att räcka upp handen när hen ska fråga.

    Positivt beteendestöd ska alltid överväga.

    Tillrättavisningar ska handla om att klargöra de positiva förväntningarna och rikta eleven tillbaka till klassrumsaktiviteten och det ska ske direkt när eleven börjat göra något annat. För att tillsägelser ska vara effektiva ska de ges kortfattat, lugnt och på ett tystlåtet sätt – helst ”mellan fyra ögon” och med ögonkontakt.

     

    Organisations- och planeringsförmåga

    Studier visar att systematisk undervisning i strategier för att planera och organisera sitt arbete leder till framgång i till exempel matematik och läsning för de elever som har planeringssvårigheter.

    Träning i organisationsfärdigheter kan vara att ha rätt material med sig, föra anteckningar, lägga upp sin läxläsning. Sammanfattningsvis anses träning i organisatoriska färdigheter vara en väletablerad intervention.

    En modell för att stötta elever med adhd i arbetet med läxor och i planering och organisation kallas ”Homework, Organization and Planning Skills” (HOPS). /…/ Eleverna fick individuell träning sexton gånger i ett system för att organisera sitt material i en bokväska, en pärm och i sitt skåp. De fick lära sig använda ett annat system för att ta med sig material till och från skolan och ett tredje system för hur de skulle notera läxor, andra uppgifter och provdatum i en kalender. Personal från elevhälsoteam eller annan stödperson hjälpte eleverna också individuellt med att bryta ner längre läxor och andra uppgifter i små delar och att förbereda sig för prov. De fick dessutom lära sig att planera tiden så att de hann koppla av på kvällar och fritid.

     

    Samarbetslärande och kamrathandledning

    Flera forskare understryker betydelsen av samspelet med jämnåriga för den personliga utvecklingen och för lyckade resultat i skolan.51 För att öka elevernas engagemang i skoluppgifter är det därför nödvändigt att skapa delaktighet för elever med adhd.

    När det gäller social kompetens är det inte kunskapen om sociala regler i sig som brister för elever med adhd, det är förmågan att genomföra dem som behöver tränas.

    För att upprätthålla och generalisera goda sociala färdigheter är det bäst om andra jämnåriga elever kan vara involverade. Den här formen av intervention ger mer effekt om den är riktad till blandade grupper av barn än om den riktar sig till grupper av elever med adhd eller liknande problem. Att eleverna tillsammans lär sig lösa konflikter leder till mer positivt samspel på rasterna och minskad våldsamhet.

    Hur lärare och elevhälsa ska lägga upp arbetet med att utveckla vänskap och positiva sociala relationer på bästa sätt kan påverkas av barnens ålder. Yngre barn i låg- och mellanstadiet verkar tillgodogöra sig social träning bättre än barn i de högre årskurserna. Detta gör att upplägget av social träning behöver åldersanpassas och påbörjas så tidigt som möjligt.

    Klasskamraternas kunskap om och beteende mot barn med adhd bör beaktas. Barn behöver få lära sig att ge konstruktiv feedback och att kunna säga ifrån. Att bygga upp och behålla vänskapsrelationer är en skyddsfaktor gentemot svårigheter i vuxenlivet. Det är viktigt att barn med adhd för stöd i att utveckla sin sociala kompetens. Detta är ett område där enbart medicinering inte har visat sig ha effekt.

    Ett verksamt, väletablerat arbetssätt är träning på sommarläger tillsammans med jämnåriga. Då kan kortare träning i sociala färdigheter kopplas till direkt tillämpning i dagliga aktiviteter tillsammans med jämnåriga på ett naturligt sätt.

    En av de strategier som framträder som mest lovande enligt en forskningsartikel vi tagit del av är ”Classwide peer tutoring” (CWPT)”samarbetslärande”, det vill säga klassrumsbaserad kamrathandledning.

     

    Klassrumsbaserad kamrathandledning

    De sätts ihop i slumpmässigt utvalda par för att arbeta med några uppgifter i ett ämne under en kortare stund. Den elev som har lärarrollen får till exempel ett antal problem i matematik och de rätta lösningarna. Hen läser upp uppgiften muntligt för sin partner som får använda papper och penna för att lösa dem. Proceduren repeteras flera gånger och kamraten som har lärarrollen delar ut beröm och belöning till den andre eleven. Därefter byter de roller och får några nya uppgifter. Det här arbetssättet gav effekt på koncentration på uppgifterna och även viss signifikant effekt på produktiviteten i skolämnena.

    När elever lär varandra ökar det prosociala beteendet och framstegen i skolämnena. En anledning till de positiva resultaten kan vara att eleven med adhd får många tillfällen till feedback från en kamrat och inte enbart från läraren.60 En annan tänkbar framgångsfaktor kan vara att samarbetslärande fordrar aktiv medverkan av eleven.

     

    Idrott och annan fysisk aktivitet

    Exempel på hur fysisk träning intensifierades i elevernas vardag är: mer idrott på schemat, idrott med inslag av intensivare aktivitet, aerobics och andra rörelseprogram.63 Resultaten tyder på att många av symtomen på adhd påverkas positivt av idrott och annan fysisk aktivitet med viss grad av intensitet. Exakt vilka former av träning som är bäst går inte att dra några säkra slutsatser om. Ett resultat var dock att träning under längre tid är mer effektivt än kortsiktiga program.

     

    Kognitiv träning

    Datorbaserad kognitiv träning uppges inte ha gett några effekter och en förklaring till de uteblivna effekterna kan vara att eleven måste lämna klassrummet för att genomföra den eller att det genomförs på något annat sätt som är utpekande.

     

    Mot en förbättrad situation

    En generell fråga som väcks i den forskning vi tagit del av är hur maktbalansen ser ut mellan olika aktörer såsom elever, vårdnadshavare, lärare och annan skolpersonal, när det gäller att påverka vilka insatser lärare väljer för elever med adhd. Det är inte säkert att eleverna själva har samma uppfattning som lärarna. Lärare behöver ta hänsyn till elevers egen uppfattning om olika pedagogiska stödstrategier, mer än vad som vanligen görs.

    Vilket resultat en insats får beror på många olika faktorer i omgivningen och hos eleven. Det råder ett komplext samspel mellan olika påverkansfaktorer. Det gör att det inte är så lätt att uttala sig generellt om vad som ger positiv utveckling för elever med adhd. Översikterna visar dock på betydelsen av insatser i skolan. En slutsats vi drar är att interventioner bör vara inriktade mot helheten och gruppen i minst lika stor utsträckning som mot individen. Det finns klara belägg för positiva effekter av insatser riktade mot det sociala samspelet, samarbetslärande och kamrathandledning

     

    Lärares kunskaper

    Fyra nivåer är viktiga för intervention i skolan: elev, klassrum, skola och samhälle. På varje nivå finns flera faktorer som inverkar. Bland annat kunskaper och erfarenhet av adhd. Positiva attityder bland såväl skolpersonal som jämnåriga är en nödvändig förutsättning för att insatser ska fungera. Attityder till adhd bland elever med diagnosen, deras lärare, vårdnadshavare och jämnåriga kan till exempel underlätta eller försvåra icke-medicinska åtgärder i skolan. Därför är det mycket viktigt att lärare får den kunskap de behöver för att arbeta med eleverna.

     

    Skolans organisering

    Skolan kan göra mycket på organisatorisk nivå, i klassrummet och riktat till enskilda individer. Det gör att skolan som organisation och hur den fungerar som helhet framstår som mycket viktigt. Flera forskare visar också att positiva attityder bland såväl skolpersonal som jämnåriga är en nödvändig förutsättning för att insatser ska fungera.

    I dag förordas det allt mer att skolans arbete ska vara evidensbaserat i största möjliga mån. Läsaren ska dock påminnas om att saknaden av evidens inte behöver betyda att en viss åtgärd per automatik är ineffektiv utan det kan också beror på att det än så länge saknas forskning om den.

    Det som är absolut nödvändigt för elever med adhd är sådant som oftast gynnar andra elever. Många elever har lätt att lära och känna sig delaktiga i skolan oavsett varierande betingelser men för vissa elever fungerar det bara om organisationen, arbetssätten i klassrummet och det individuella stödet fungerar på ett visst sätt.