Inspiration

  • Inkludering – på vems bekostnad?

    10 Maj 2018
  • Inkludering – på vems bekostnad?

    Hur ska och kan vi uppnå inkludering som inte sker på bekostnad av barnens mående och möjlighet att lyckas i skolan?

    Läste en artikel ur Dagens samhälle (28 april, 2018) där står bl.a:

    Det pågår just nu en debatt om inkluderingen i skolan. Ett antal skribenter, bland andra Jan Björklund (L), menar att inkluderingen gått för långt och ger uttryck för en syn på barn och skola som hör hemma i en annan tidsålder. Vi inom Funktionsrätt Sverige, DHR och Unga Rörelsehindrade vill istället hävda att inkluderingen behöver gå längre.

    Inkludering i sin tur innefattar en process som innebär förändringar i skolan för att eliminera hinder för inlärning. Här finns flexibla läroplaner och metoder anpassade efter olika styrkor, behov och inlärningsstilar.

    Arbetssättet medför att det behövs stöd, skäliga åtgärder och tidiga insatser så att alla elever kan uppnå hela sin potential. Så fungerar inte skolan idag. Tanken är att inkludering är värdefullt för alla elever och ökar kunskapen om att människor är olika.

    Vi har en lång väg kvar innan det råder full inkludering i skolan, men en pedagogiskt, fysiskt och socialt tillgänglig och inkluderande lärmiljö måste vara målet.

    Att det i skolan fortfarande saknas adekvata insatser för barn med behov av stöd, specialpedagogisk kompetens, tillgängliga läromedel, tillgänglig kommunikation och så vidare är det verkliga problemet. Den dagen svensk skola full ut lever upp till lagar, bestämmelser och mänskliga rättigheter kan vi ta en ny diskussion om den sanna inkluderingens brister och företräden.

    Läs hela artikeln här

    Inkludering, inkludering, inkludering…

    Inkludering är en vision som i dagsläget inte uppnås på alla skolor runt om i landet. Jag har träffat flera barn som själva uttrycker att de inte känner att de passar in, att de inte är som alla andra och vill vara någon annanstans, redan från 8 års ålder. Om de inte får sina behov tillgodosedda är risken att dessa barn kommer att få ökad skolfrånvaro vilket leder till utanförskap och en svår situation som kan komma att kräva stora insatser.

    Inkludering är en individuell känsla och inget som kan bedömas av utomstående, barnet i fråga måste få vara delaktig i anpassningar som görs, då är möjligheterna för att det ska lyckas betydligt större. Ofta när jag besöker skolor och frågar efter barnets bild så har inte barnet blivit tillfrågad vilket jag tror är misstag nr 1 när man vill arbeta för en inkluderande skola. Sen är också kunskap och kompetens väldigt betydelsefullt, desto mer kunskap som finns och delges mellan kollegor för att hitta ett bra arbetssätt och anpassningar desto bättre.

    Ett väl fungerande elevhälsoteam är också en förutsättning för inkludering, med flera olika professioner (skolpsykolog, specialpedagog, kurator, skolsköterska och gärna logoped och arbetsterapeut också) kan de tillsammans ge en tvärprofessionellt bild, ge stöd och skapa anpassningar för barn i behov av särskilt stöd.

    Jag tror inte att någon skola inte vill att det gå bra för barnen och att de ska lyckas, de gör sitt bästa utifrån den kunskap och kompetens de har. Skolor behöver hitta ett systematiskt arbetssätt för att se eventuella behov av att de behöver inhämta mer kunskap och ta hjälp av personer med kunskap för att kunna utveckla den egna verksamheten när det kommer till att arbeta för inkludering.

    Inte att förglömma är att SPSM har en bred kompetens och kan stötta både förskola och skola när det kommer till att arbeta med barn i behov av särskilt stöd, använd dem!